Känslor

Vilka känslor är ok att känna?
Finns det känslor som du inte har legitim rätt till?
Självklart inte, känslor är ditt personliga sätt att reflektera kring olika saker och ta in intryck. Dock så läste jag en väldigt intressant artikel idag.
Jag, som är en känslomänniska, hanlar ofta utifrån mina känslor. Om man handlar efter känslor får man konsekvenser, positiva eller negativa, som man måste vara beredd på. Ibland kan dock känslorna lura idg och speciellt då det gäller känslor för en annan person. Som känslomänniska är det väldigt lätt att helt enkelt förstora upp saker och tala rätt ut om saker som du egentligen borde valt att håla tyst om. Det man istället skall göra är att sätta sig ner och tänka igenom känslorna. Vad grundar dessa sig i? Hör just denna känsla hemma någonannnanstans egentligen? Behöver din partner/vän verkligen få reda på det här?
Det finns många sådana här tankar i mitt huvud just nu då det har blivit lite av en hobby att läsa igenom olika relationsforum, jag kan nog snart hela sveriges kärleksliv, men det får mig att känna mig mindre ensam i mina känslor och faktiskt känna mig bättre på något sätt. Inte bättre än någon annan i den bemärkelsen utan snarare som att jag faktiskt förstorar upp ina problem lite väl mycket. Dock så kan jag aldrig sluta ta hänsyn till mina känslor ändå. De kommer alltid att finnas där oavsett vad jag göra, det är bara jag som måste lära mig att hantera dem på något sätt.
Nu är det dags att jobba igen. På återseende 

En liten tanke

Jag kom just att tänka på en sak som fick mig att skratta tills tårarna nästan rann. Sommarlovet mellan 6:an och 7:an genomgår nog de flesta en stor förändring. Man skall byta mellan mellanstadiet och komma till den riktiga storskolan och helt plötsligt gå på högstadiet. För att platsa in där krävs lite mer attityd och barskhet. Åtminstone så var det så  jag tänkte. Jag ägnade de varma sommarlovskvällarna det året åt att se på mig själv i spegeln. Konstigt nog var det inte vikten som störde mig då, inte heller att jag på något sätt inte skulle se bra ut och faktiskt inte heller fokus på saker jag faktiskt tyckte såg bra ut. Nej, fokuset låg helt och hållet på mina mungipor.
Crazy! tänker ni nu och ja.... det tänker jag inte förnecka :D Saken med mina mungipor är att de alltid pekade uppåt. Jag såg för snäll ut helt enkelt så jag övade säkert en timme varje kväll på att lära mig slappna av å mycket i kinderna att de istället skulle börja peka nedåt.
Jag lyckades till slut och idag kan jag inte få dem att avslappnat peka uppåt. Det är först nu jag inser hur mycket tid jag offrat på denna sak, en sak som gjorde mer skada än nytta.
Hur förberedde ni er för högstadiet?


Sol ute, kallt inne

Just nu sitter jag på jobbet, som vanligt. Fördelen med kontoret som jag jobbade på i Sundsvall var att de inte hade så herrans många fönster. Ok, det är skönt att få in lite ljus, det tänker jag inte förneka men att sitta inne och frysa ända in i fingertopparna medan den första vårsolen skiner ute är som att vara 2 meter från Johnny Depp men ändå inte kunna röra honom!

Dock så är det dags för hemgång snart. Eller hemgång och hemgång. Jag skall upp till min kära väns lägenhet (min övernattningslägenhet) och får inte komma hem till Linköping förrän på tisdag kväll igen.

Just nu har jag sådär extremt splittrade känslor i kroppen. Jag är stressad, olycklig och bekymrad utan egentliga anledningar. Kanske är det såhär man blir med maximum sömn på 2 timmar det senaste nätterna.


Feministisk etik

Sitter och jobbar med hemtentan just nu. Jag tror aldrig att någonting har känts så tungt. 2 av 10 sidor skrivna dock, 1 av 5 frågor.
Har hunnit bli upprörd flera gånger på Aristoteles något diskriminerande syn på kvinnor och djur, men vad kan man vänta sig av en man? ;) Dock så har motivationen runnit ut nu.
För några veckor sedan gick det ett uppdraggranskningprogram om min operation (finns fortfarande på svtplay för den som är intresserad). Där var det ganska stort fokus på efter operationen och den eventuella plastikkirurgin. Jag har självklart redan hunnit bli lite nojig och insett att jag kanske inte kvalificerar för den vilket gör att jag isåfall måste finansiera den själv. Det kan kosta upp till 92 000 kr ^^ Hade det endast varit ett estetiskt fel så hade jag struntat i det men jag vet inte om någon utan erfarenget vet hur mycket all extrahuden kliar och är i vägen. Framförallt benen är mitt största problem. Jag vet att jag har lång bit kvar fortfarande men jag tvingast fortfarande upp till 44 (42 med stretch) i jeans pga att benen inte passar men midjan är för stor och mitt enda bälte får jag utslag av. Complain, complain, complain, complain....
Jag hade för övrigt tänkt att visa hur jag ligger till. Nu blir mitt privatliv plötsligt offentliga uppgifter, kanske dags du visar hur man lägger till lösenord Anna? ;)
Och tack för snyggdesignen samma underbara Anna... den är verkligen så jag!
Hur som haver så är jag mer motiverad än någonsin att bli klar nu, med allt. Den här våren kommer att bli den tuffaste i mitt liv men den kommer också att öka min egen lycka på ett äkta egoistiskt utilitaristiskt vis.
<a href="http://www.TickerFactory.com/weight-loss/wCuOQtW/">
<img border="0" src="http://tickers.TickerFactory.com/ezt/t/wCuOQtW/weight.png"></a>

Kroppen säger krig

Jag äter så mycket specialsaker så att jag blir alldeles yr i huvudet när jag ska försöka förklara för någon. Att laga mig en middag som jag faktiskt mår bra av att äta torde vara en mardröm för gemene man.
Hur som haver så har jag hela mitt liv skrytit om mina icke befintliga kokkunskaper och döm nu av min förvåning. När jag bestämde mig för att sluta leva på flytande mat jämt och ständigt så hittade jag många fällor i matvarubutikerna till mesta dels bestående av halvfabrikat. Jag har nu istället börjat göra allting från grunden helt själv. Och ja... som sagt. Jag är lika förvånad som ni är.

För övrigt så kan jag bara säga att just nu: sol i hjärta och sol i sinne... dock hänger högskoleprovet över axeln som ett illavarslande åskmoln. Håll tummarna!

RSS 2.0