Elektronik!

Det finns vissa saker som man helt enkelt bara inte förstår. En sak skulle till exempel kunna vara hur George Busch lyckades blir president i USA, en annan sak skulle kunna vara hur han kom undan med allt han gjort och dessutom slipper fängelse! En tredje sak skulle kunna vara det här med elektronik....
Jag får en liten pirrande ångestkänsla då jag tänker på att båda mina datorer är tack vare några rätt ihop-lödda trådar, antagligen smartare än både mig och 90% av jordens befolkning! (det måste ju finnas de där 10% som bygger dem och de borde väl rimligtvis förstå? eller är datorerna smartare än dem med? =( )
Hur som helst känner jag att jag har blivit överlistad av elektroniska saker gång på gång och jag vet också vilken inverkan de har på mitt humör. När någonting inte fungerar så går man runt och sura i flera dagar över det tills man antingen glömmer bort det eller att det självläker (det sistnämnda hände våran gamla Volvo som vi hade när jag just tagit mitt körkort. Helt plötsligt slutade den bara fungera men efter 3 månader ensam i garaget så var han så gott som ny igen).
Nu till saken hör, innan jag tappar bort mig en gång till, är att jag är en sådan där typisk lyxpadda och har 2 stycken datorer. En stor och en liten. Det säger ju sig självt vad man använder dem till, den stora för njutning och den lilla i nödfall. Dock så bestämde sig min stora dator för att helt plötsligt sluta fungera på ljud i julas. Den är helt död! Bara surrar lite i högtalarna, den lille vännen är helt utpumpad. Men så i förrgår (tror jag att det var) så strömmade det helt plötsligt ut världens ljuvaste musik ur högtalarna och jag kände nästan glädjen spritta till i hela kroppen. I dag känns detta dock endast som en elak dröm för i morse när jag vaknade så var ljudet lika dött som det varit de sista månaderna och ljudet av mina nakna fötter fick ensamt eka runt i lägenheten.


Den lille älskade vännen som fungerar i ur och skur!

snabb resume

Woho... det här kallar jag aktivt. Jag är för sämst för att ha en sida som ska uppdateras i dagboksformat. Inte riktigt min grej då min vardag oftast är identisk med gårdagens och min morgondag kommer att se likadan ut som idag.

Den här sommaren har i princip endast bestått av jobb. Min absoluta favorithobby är att jobba så mycket att hela kroppen, nerver och huvud blir i obalans. Det blir nästan till en sport att vika av alldeles innan man går in i väggen. Efter nogrann analys av migsjälv då jag på bästa sätt försökt analysera varför jag gör på detta sättet kommer en enda tanke upp i huvudet. Jag trivs inte med min vardag i staden jag växt upp utan samma dag som jag satte foten på sundsvalls tågperrong så begränsade jag också min livslåga till 20% och jag har bara längtat härifrån.
Självklart har jag större delen av min ungängeskrets här, den sk primärgruppen av de personerna jag litar mest på i hela världen, en salig blandning av de bästa barndomsvännerna och senare tillskott, men det är ändå någpt som begränsar här. Det finns en liten stickande känsla av missnöje som hela tiden driver på mig att längta härifrån. Jag vill åka hem till älskade Linköping, nu räcker det med norrlandsluft för mig innan jag blir lika hög som höga kusten!

Live like no tomorrow

RSS 2.0