Matproblematik!
Grundproblematiken består av: 1 köttätare, 1 vegetarian och så jag som är extremt överkänslig för dem mesta just nu ex, högfetthalt (grädde), socker, stark mat, för konsist mat. Soppa vore med andra ord att föredra. Dock så måste det vara möjligt i den mån att de grönsaker som är byggstenarna i den tilltänkta soppan måste gå att få tag på i ekologisk version, helst även i säsongens grönsaker.
Problematik nummer två kommer att bestå i tillberedningen. Vi har även här urusla premisser. Premiss 1 är att jag är Sveriges sämsta kock och misslyckas med det mesta i köket. Premiss 2 är att köket (om man nu ser det under alla sopor och andra äckliga saker) stinker och är ohygieniskt. Man brukar säga att det finns en 5 sekundersregel i normala kök, alltså om man tappar något på golvet så går det att äta om det plockas upp inom 5 sekunder. I vårat kök har vi något som kallas 30 centimetersregeln. Den går ut på att om någon matprocukt kommer närmare någon yta än 30 cm så bör den kastas eller förtäraren kommer att åtnjuta en härlig matförgiftning.
Allt detta ger oss slutsatsen katastrof.
Mina önskemål för morgondagen är:
Vegetarisk kalorisnål sopppa
En hemgjord glass helst inte gjord på grädde
Någon som kan trollafram detta till mig?
Peace out
Working for fun
Sitter på mitt älskade jobb och har ett pass som sträcker sig fram till 23.30.
Känslan av att trivas med sitt jobb är fantastiskt men det kom också när jag bestämde mig för att bara jobba 50% också och nu när tankarna kommer på att eventuellt gå upp till 80% så ilar det till lite i hjärtat. Är det dumt att puscha det för långt? Om man trivs med något och har hittat lite glädje i det, ska man inte försöka hålla det så länge det går då?
Här är alla mina fördelar med jobbet:
1. Jag slipper ta csn. Det är grymt bra!
2. Jag får väldigt mycket feedback från kunderna som ofta får mig att le och skratta
3. Ni skulle bara fatta hur allmännbildad jag blir!
4. Såhär sena kvällar är det som bäddat för att läsa in kurslitteraturen
5. Världens bästa chefer jobbar här
6. Lönen är suverän
Det enda är att det kanske blir lite långtråkigt då och då. Men så är monotoma jobb. Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna slå mig ner på en och samma plats och skaffa ett rutinjobb och sedan slappna av. Sådan är inte jag. Men det får jag ägna ett eget inläg till någon gång.
Dags att koppla upp sig igen.
Trevlig kväll!
Victoria aldrig mer ser sin vän
Så kom den dagen som jag befarat länge. Våran älskade Saab escort gick inte igenom besiktningen. Jag var upp hos min mor i Västerås igårkväll för att byta ut min kära vän AJO mot en pigg liten Nissan.
Det är väldigt märkligt att jag som tänkande varelse skapar känslor till en maskin, i så hög grad att jag har lite dåligt samvete att jag inte hann med att säga adjö ordentligt.
Sanningen är dock att AJO varit en tapper följeslagare. Många minnen finns med den bilen men det är svårt att behålla en bil då man saknar kunskap att laga upp den ordentligt. Jag hoppas att det blir bäst såhär för alla parter.
Denna svåra separation för mig tillbaka till andra nostalgiska tankar. Jag minns då jag och min kära vän Anna var yngre och brukade popa musik och sjunga med till datorn. Vi sjöng då på en gamal raplåt (?) gjord av någon Kenn. Den associerade vi dock till min brors Epatraktor när den såldes. Det var extremt sorgligt... "Blanko aldrig mer ser sin vän..." Det är så jag känner idag.
Bittersweet memories AJO, jag kommer att sakna dig av hela mitt hjärta och önskar dig många flygande mil på Sveriges motorvägar. Kör försiktigt!
