Long time no seen
Yes hon lever, yes hon lever bättre än hon gjorde förut.
Universitet - ja det känns som om jag äntligen börjat det liv som jag skapades för. Jag har på många sätt hittat rätt. Kursen är vad jag alltid haft fallenhet för, klasskamraterna är de bästa tänkbara, skolan är en underbar tillflyktsort och jag njuter nästan av att vara där.
Linköping - Staden är vacker, kanske lite grå men storleken passar mig. Den är liknande Sundsvall men så ny och outforskad. Nya människor och nya ställen. Runt varje hörn väntar ett äventyr och ännu har livet inte börjat gå på rutin.
Träning - Stora framsteg på den fronten. Promenerar i princip varje dag. Tränar på gymmet så ofta jag hinner. Endast denna vecka och förra veckan har det blivit 8 pass och kortet var värt varenda krona.
Korridoren - Jag kunde inte ha varit gladare. De har blivit som en andra familj och speciellt en har blivit till den där personen som man behöver. Personen som man kan filtrera fritt mot och bolla lite ideer med. Korridoren i sig är iofs enormt äcklig. Det finns disk överalt, kartonger och sofforna dammar värre än om de skulle stått på en vind. Dessutom så har vi en svart ökenråtta som heter Obamah. Den springer runt där i sitt lilla hjul, hatar alla och ser alllmänt oengagerad ut.
Fester - Alldeles för många, alldeles för tätt. Livsstilen är inte riktigt i klass med Brighton men fy fasen, den är fucking close. ;)
Med andra ord så trivs jag bra här nere. Det finns i stort sätt bara en punkt som drar ner på stämningen men den ska vi inte tala om. Om man inte ser den så finns den inte, och jag ser den inte på långa vägar.
Auf Wiedersehen!
Bjuder på en liten bild på en av Finlands snyggaste killar, Elias Viljanen Leadgitarrist i Sonata arctica
Kommentarer
Trackback
