victoriasecrets

Hur många gånger dagligen får du höra saker du är som tex vacker, ful, perfekt, annorlund, söt, smal, tjock, lång, kort? Och spelar detta verkligen någon roll?
Det ironiska är att de positiva saker som sägs låter vi ständigt rinna ut, skrattar lite generat bort det och sedan gläds lite i smyg men tänker att personen kanske sagt det för att vara snäll eller har någon underliggande anledning till det. De negativa sakerna däremot, de suger vi åt oss som en svamp. Vi sparar dem, lagrar dem och tänker på dem ofta, vi sänker vårat sjävlförtroende och plockar fram dem i de värsta tänkbara stunder. Men om du tänker efter riktigt, riktigt noga... är inte komplimanger det som oftast används? Är det inte dem du hör mest? jag skulle tro att på 10 komplimanger kommer en negativ sak, den behöver för övrigt inte ens vara så väldigt negativ utan det räcker nästan med neutral eller ett påpekande såsom den där tröjan är fin men inte riktigt min stil, jag föredrar blondiner, vilken annorlunda mössa du har osv. Dessa saker är inte ens en direkt påpekan mot dig men vi är så fruktansvärt duktiga på att vända dessa saker och gräma oss länge över dem.
Det jag egentligen ville komma fram till i det här inlägget var att det spelar ingen roll vad personer säger, vad andra tycker eller vilka kläder du använder. Det spelar ingen roll hur många gånger om dagen du får höra hur underbart vacker du är.
Tror du inte på de orden tjänar de ingen nytta, du behöver inte ens höra dem för skönhet är subjektivt. Du måste själv se hur vacker du är och uppskatta den du är. Du måste våga tro på det och säga det till dig själv varje dag.
Jag såg en gång en spegel där det stod i ena hörnet: Du duger som du är. De orden är fel! FEL FEL FEL FEL!
Här är det ingen som ska duga till, duga till vadå förresten? Med den tankegången förutsätts det att du ska jämföra dig med andra. Det finns ingentings om klingar mer fel i mina öron. Vågara vara unik och våga vara dig själv. Våga stå upp och le med hela din själ. Slit dig fri från att fiska komplimanger.
Jag tänker aldrig mer se mig själv som ful eller misslyckad. Jag tänker höja mitt huvud och stolt gå ut i världen och berätta för dem som vill lyssna att här är jag och jag är underbar. Jag tänker kolla in i spegeln varje morgon händanefter och le mot bilden som möter mig. För jag vet, och jag har insett, att skönhet inte sitter i ord, skönhet sitter i huvudet!